Tydlig ambition om den kvalitativa staden

Stockholm ska växa med skönhet, så kan man sammanfatta intervjun med Stockholms stadsarkitekt Karolina Keyzer i DN denna vecka (tisdag 10/04). Och det finns säkert goda möjligheter att höja kvaliteten på Stockholmsarkitekturen till nya höjder. Det är dock som vanligt att vägen till helvetet är stenlagd med goda avsikter.

Vi lider idag av en extrem brist på bostäder, våra studenter har ingenstans att ta vägen, ungdomarna inte hittar sina första lägenheter på grund av de extremhöga priserna och situationen börja bli ohållbar. Med det som bakgrund finns det en uppenbar risk att processen att ta fram bostäder till rimliga priser försenas av fler tävlingar för ”vanliga hus”. Inte heller kommer de kommersiella projekten att underlättas. Det kommer att ytterligare fördröja en redan för lång process och skapa en olycklig osäkerhet för investerare. Stockholms kommun i egenskap av byggherre gärna får organisera fler tävlingar för sitt eget fastighetsbestånd, dvs. när det gäller skolor, bostäder i allmännyttiga bolag och publika byggnader. För dessa byggnader köps idag oftast arkitekttjänster på lägsta pris utan hänsyn till kvalitet.  

Om tävlingskravet ska gälla också för alla vanliga hus riskerar det att sätta krokben för utvecklingen. Det är i sammanhanget berättigat att fråga sig varför arkitekturen i Stockholm har blivit så ”tam”. Det är knappast på grund av att stadsbyggnadskontoret har haft för lite att säga under detaljplaneprocessen. Processen har hittills skapat en stad utan projekt som ”sticker ut” som plötsligt skulle bli en lösning. Återigen vill jag framhäva att arkitekturen i Stockholm har en hög lägsta nivå och saknar meningslösa skrytbyggen, den fokuserar istället på omsorg om brukarna och tar ett stort samhällsansvar för medborgare, miljön, energi och omgivningen. ”Utstickande” projekt riskerar att falla i glömska, som så många andra daterade excesser.

Vem bryr sig idag om Bofills Abraxas i Marne la Vallée, det tidiga åttiotalets så kallade ”milstolpe”. Kommer vi att bry oss om BIG:s ”trappor” om 15 år?

Låt oss hoppas att den tydliga ambitionen om den kvalitativa staden inte går vilse i tävlingarnas snårskog.

Ett viktigt påpekande i Fastighetsvärlden

I en krönika i Fastighetsvärlden tar Lennart Weiss på sig rollen som ”surgubbe”; det är faktiskt svårt att förstå fascinationen för många ytliga yrken. Och jag delar Lennarts bild (i egenskap av surgubbe själv, antar jag), att det finns en oroande brist på intresse för samhällsbyggande i landet. Många av våra tekniska konsulter kommer att brottas med stora rekryteringsproblem framöver, generationsväxlingen för de tekniska yrkena kommer att lämna stora hål i våra teknikkonsultbolag. På STD-företagen jobbar vi mycket med denna fråga, bland annat genom tävlingen Future City som försöker påverka ungdomar att intressera sig för samhällsbyggnadsyrkena.

Varför det har blivit så är en komplex fråga men som Lennart påpekar är det viktigt att branschen arbetar mer fokuserat för att lösa den, innan den sista ingenjören släcker ljuset för hela samhället.

Ned och sen upp för arkitekter och teknikkonsulter

Den negativa trenden som inleddes förra sommaren har fortsatt över årsskiftet. Trycket i branschen har fortsatt att minska och orderläget försämrades i slutet av 2012. Samtidigt svänger framtidsutsikterna från negativa till positiva! En majoritet av STD-företagens medlemmar tror att orderläget förbättras fram till sommaren och ännu fler redovisar ett ökat rekryteringsbehov.

En inbromsande byggsektor väntas få fart igen nästa år, infrastrukturinvesteringarna håller i sig och en stabilisering av skuldkrisen i Europa kan bidra till att exportorderefterfrågan ökar nästa år. Så, signalerna är både negativa och positiva på samma gång!

Nya Investeringssignalen är här, läs mer på vår hemsida.

När arkitekterna gräver sin egen grav

Läste i senaste numret av Arkitekten om workshopen kring Arkitektur Stockholm på Liljevalchs. Återigen ställer sig gladligen arkitekterna i rad och välkomnar att fler arkitekttävlingar bör arrangeras… På ett diffust och magisk sätt kommer då arkitekturens verkshöjd att höjas.

Man undrar om arkitekterna, som ska vara specialister på att tolka sin tid, verkligen hänger med i verkligheten. För med stor sannolikhet kommer dessa eftertraktade tävlingar vara inbjudna tävlingar. Facit över inbjudna tävlingar är en dyster läsning för kåren. Endast ett fåtal specialiserade arkitektkontor vinner de flesta priser, utländska kontor tar hem resten och den stora massan av andra kvalificerade kontor delar på två ynka vinster under perioden 2007-2010.

På senare tid har situationen förvärrats. På de nu pågående inbjudna tävlingarna är 50 % av de inbjudna kontoren utländska. Dessutom ställs framöver en förväntan på någon form av wildcard-system för ”unga oetablerade” kontor. Kombinationen proffstävlare, utländska arkitekter och ”wildcards” kommer att stänga av de flesta arkitekter från tävlande.

Ändå ställer de i rad och glatt ber om en liten spade för att gräva sin egen grav.

Kreativa arkitektstudenter synliggör stålets möjligheter

 Så var det då äntligen dags för prisutdelning för årets arkitekttävling för studenter – Nya Ögon På……. En tävling som har kommit till för att ge studenterna djupare kunskaper om byggmaterial. Denna gång var det stål. Det är fantastiskt att se hur studenterna tar sig an uppgiften med stor entusiasm, nyfikenhet och kreativitet. Tävlingen bidrar till fördjupad materialkunskap och tävlingskunskap i utbildningen, synliggör det aktuella materialet på olika sätt och ger en fin inramning i entréhallen på Nordbygg.

På bilden syns vinnarna Jonas Berg och Benjamin Holmström från Chalmers framför det färdigbyggda caféet i stål.

Nordbygg som mässa fortsätter att växa, både i antal utställare och i antal besökare. Denna gång tog man sats för att visa att även byggmaterialindustrin i sektorn jobbar mot ”världsklass” – både vad gäller metoder och material. En fin utställning om Norra Djurgårdsstaden fanns på plats och den kommer säkert att visas fler gånger och det kommer att bli mer och mer tydligt att vi har ett spännande projekt framför oss - en helt ny stadsdel med hållbarhet som främsta ledord.

Arkipelago: Bör vi inte ändra ett hopplöst läge?

Idag hölls en lunchdebatt på Arkitekturskolan KTH i Stockholm, anordnad av Arkipelago, med prodekan Leif Brodersen. Ämnet för diskussionen var huruvida skolan utbildar i ämnet arkitektur eller till yrket arkitekt.

Arkitektföretagen kämpar med usel lönsamhet och låga lönenivåer, trots sina unika bidrag till skapande av byggnader som kräver stora investeringsvolymer.  Trots detta efterfrågas ett utökat ansvar och kunderna förväntar sig att arkitekterna ska gå ner på plan (se tidigare debattinlägg från Bo Liffner i Fastighetsvärlden). Varför förblir läget så hopplöst?

Självklart finns det koppling mellan bristen på kunskap om process, om de ekonomiska parametrarna, om ledningsrollen och det dåliga utfallet. Vår bransch bidrar genom att skapa stora värden, ta mer ansvar och var kreativa för att hitta andra ersättningsmodeller än den självsvältande konkurrensen.

31 miljoner i ”innovationscheckar”


Foto: Kristian Pohl

Näringsminister Annie Lööf sätter sin prägel på innovationssystemet och dess drivkrafter (Sydsvenskan 9 mars). Den ”nya industrin” består allt mer av kunskapsintensiva innovations- och utvecklingsbolag. De skapar möjlighet åt entreprenörer, tillverkare och tjänsteföretag att etablera sig och utvecklas i Sverige.

De föreslagna Innovationscheckarna vänder sig till små och medelstora företag och ger möjlighet att själv välja vem man vill ha som partner, konsult och rådgivare. Idag är det bara offentliga organisationer i det innovationsstödjande systemet som får leverera detta.

Den ”nya industrin”, har människan och kunskap som sin största naturtillgång och ska bygga svensk välfärd. Att införa ett innovationschecksystem och låta marknaden för kunskapsintensiva tjänster agera i fri konkurrens, måste ses som ett steg i rätt riktning. För råd och stöd är just det som entreprenörer med tillväxtpotential behöver, råd från dem som har världsledande tekniskt kunnande, affärskunnande och mångårig erfarenhet av att driva utveckling och projekt.

Som sagt, Annie, en bra start! Vi ser fram emot en fortsättning i samma anda av fri konkurrens och med fokus på kunskap, människan och innovationskraft.

Reflektioner från Mipim 2012

Sverige är Europas fjärde största fastighetsmarknad och den nionde i världen, mätt i transaktionsvolym. Det är en fantastisk placering med tanke på vårt lands storlek. Självklart finns det en koppling mellan en aktiv samhällsbyggnadssektor och en väl fungerande fastighetsmarknad. Det vore förödande för Sverige och dess tillväxtregioner om intresset för att investera i Sverige minskade.

Mipim är en global fastighetsmässa där regioner från hela världen konkurrerar om uppmärksamheten och kapitalflödet till just sin fastighetsmarknad. Att Norden är välrepresenterat på mässan hjälper till att behålla positionen som en av de mest attraktiva regionerna att investera i. På plats i Cannes kan man konstatera att konkurrensen är stor och att det är inte självklart att synas och höras. För att lyckas är en stor delegation ett måste, oavsett bilden några pressartiklar försöker måla upp.

MIPIMs mervärde för pengarna

I Dagens Industri 2 mars ondgjorde sig journalisten över rusningen till MIPIM-mässan. ”Skattepengar i rullning”, ett kärt område att bevaka. Man talar om att det är ca 800 svenskar på mässan. Många av dem på kommunens bekostnad. Utan att ta ställning till om det är så många som behöver åka, vill jag ändå betona att mötesplatser är viktiga i en fas av utveckling. Flera kommuner i landet har kraftiga tillväxt- och expansionsplaner. Under MIPIM-veckan utbyts idéer, ny kunskap hämtas och kontakter knyts. Det hållbara samhället behöver synergier, systemlösningar och samverkan. Ett komplex av möjligheter där insikterna successivt växer fram. I möten mellan människor uppstår det verkliga kunskapsutbytet – både om förutsättningar och tänkbara lösningar.

Tre högskolemyndigheter blir två!

Titeln syftar på utredningen om att göra två högskolemyndigheter av dagens tre. Tanken är att den ena myndigheten ska vara en servicemyndighet och den andra ska vara en granskande och uppföljande myndighet. STD-företagen har tillsammans med Almega och Teknikföretagen lämnat synpunkter till remissvar som sedan sammanställts och lämnats från Svenskt Näringsliv. Nedan i korthet våra gemensamma synpunkter. Hela remissen finns att läsa på vår hemsida. 

  •  Ansvaret för insamling av relevant statistik på högskoleområdet samt tillgängliggörandet av densamma behöver klargöras.
  • Sajterna studera.nu och antagning.se bör slås ihop till en enhetlig sökportal och kompletteras med information om vad utbildningarna leder till utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv.
  • I det nya informationsuppdraget bör innefattas ett uppdrag att undersöka studenters etablering på arbetsmarknaden.
  • Myndighet som har granskningsansvaret ska också granska resurseffektiviteten.
  • För över analys-, service- och informationsfunktioner avseende utlandsstudier inom den högre utbildningen till de två nya myndigheterna. För inte över IPK:s övriga verksamhet till den nya servicemyndigheten.
  • De nya myndigheterna får en tydlig uppmaning att samverka med avnämare även utanför myndighetssfären.
  • Inom ramen för uppdragen om analys, information och omvärldsbevakning bör den vederbörliga av de två nya myndigheterna också ha utrymme att ägna sig åt utvecklingsfrågor.

 I betänkandet har man öppnat upp för att öka samverkan mellan akademin, myndigheterna och näringslivet vilket STD-företagen naturligtvis välkomnar.