Utveckla framtidens tjänster nu!

Publicerat 19 Jun 2013 14:37

0

Taggat , ,

avatar

Att det är viktigt att utveckla och förnya sina produkter och tjänster i en hårdnande internationell konkurrens är ingen nyhet. Ändå är det förvånande att konstatera att många tjänsteföretag inte har ett strukturerat forsknings- och utvecklingsarbete för sina tjänster. De menar ofta att ”utvecklingen sker i uppdragen”. Och det är helt rätt, individens kunskap utvecklas i uppdragen, men det räcker inte för att utveckla företagens tjänsteutbud. Är det helt främmande för en tjänsteföretagare att inrätta en FoU-avdelning för att utveckla framtidens tjänster?

I måndags arrangerade vi ett seminarium kring tjänsteinnovation, med temat från kundanpassad till kundorienterad. Där dök många av dessa frågeställningar upp. Alla var rörande överens om tjänsternas stora betydelse för hela Sveriges utveckling. Hur otroligt viktig tjänsteinnovation är för både industrin, offentlig sektor och tjänsteföretag.

Även i stora industriföretag där tjänsteandelen kanske fortfarande är så låg som en tredjedel av omsättningen så genererar ofta tjänsterna två tredjedelar av vinsten. Dvs. produkten har reducerats till en bärare eller plattform för tjänsteförsäljningen, som i sin tur är vinstmotorn i industrin.

Trots detta och den enorma utvecklingen inom innovation, värdeskapande och skapandet av arbetstillfällen inom den rena tjänstesektorn så tas beslut på gamla grunder, på hur det var förr. Givetvis kräver den enorma omställningen som skett i Sverige en översyn av regelverk, skattesystem, forskningsinsatser och främjandeåtgärder. Tjänsteforskning och affärsutveckling måste bli lika fint och viktigt som produktutveckling. Det måste även bli en självklarhet för varje tjänsteföretag att inrätta en FoU-ansvarig och avsätta resurser för forskning, tjänsteinnovation och tjänsteutveckling.

Men framför allt så handlar det om hur ägare och marknaden ser på forsknings- och utvecklingsinvesteringar i tjänsteföretag. Vilka mål och drivkrafter skapar vi för VD, ledning och chefer i tjänsteföretag? Hur värderas tjänsteföretag som aktivt satsar på forskning, innovation och långsiktig överlevnad? Kostnadseffektivisering är bra, men i tjänsteföretag idag är det redan en inbyggd självklarhet. Och, kunskapsintensiva tjänsteföretag kan inte värderas på hur ”billigt” man gör något per timme. Lika lite som aktiekursen kan värderas på hur effektivt man levererar timmar. Dessa företag, vilka idag är basen i svenskt näringsliv måste värderas och styras på det värde man levererar till samhället, ägare och kunder. Detta kräver fortsatta satsningar på tjänsteforskning.

Men men… Kanske är det här med tjänster bara en övergående fluga, precis som internet. Och kanske kan drömmen om industrialismen ge oss den lycka och framgång vi söker? Kanske är återindustrialisering lösningen som anpassar verkligheten efter de beslut vi tar. Men samtidigt… Att leva i ett Sverige som till 80% hittar sitt värdeskapande  i tjänsteutveckling känns helt okej, att vi accepterar detta och även tar beslut som ger stöd till denna utveckling skulle kännas ännu bättre.

Twittra i frågan på taggen #tjänsteinnovation och se filmen om vikten av tjänsteinnovation för ett konkurrenskraftigt Sverige:

 Läs tidigare inlägg om Tjänsteinnovation.

— Anders Persson

Hotar verkligen riksintresset arkitekturen?

Publicerat 14 Jun 2013 15:06

0

Taggat , , ,

avatar

I ett debattinlägg i DI rasar några debattörer från tankesmedjan Den levande staden. De anser att det största hindret för utvecklingen av svensk arkitektur är det nuvarande regelverket och särskilt det så kallade riksintresset. Den spretiga tolkningen av det otydliga regelverket hjälper oss inte att bringa klarhet i frågan. Oklarheterna uppmuntrar inte till kreativitet men det är mer en hot mot exploateringen än mot arkitekturen i sig.

I inlägget refererar de till Catherina Foreds tidigare debattartikel i DN och det växande problemet med den ”svaga arkitekturen”, ett uttryck som faktiskt inte finns i hennes artikel. I många sammanhang blandas exploateringsfrågor, byggprocessfrågor och arkitektur ihop. Debattartikeln i DI är en sådan artikel.

Man kan bara beklaga att det återigen antytts att den svenska arkitekturen inte duger eller att det skulle handla om en svag arkitektur.  Det är viktigt att förstå grundegenskaperna hos den svenska arkitekturtraditionen. Under decennier har de svenska arkitekterna arbetat med funktioner och brukarvärde i centrum, en rörelse inifrån ut kan man säga. Under samma period har arkitekter i många andra länder arbetat åt andra hållet, utifrån in. Och vid en snabb jämförelse uppfattas ofta det svenska resultatet som blekt och slätt. Om man däremot tittar lite närmare på vissa bostadsprojekt utomlands, blir man inte sällan förvånad över den låga kvaliteten i planlösningar och funktioner. Det är helt och hållet stick och stäv med den svenska traditionen med arkitektur för vardagen.

Sedan kan man stödja tanken att tolkning av riksintresset inte hjälper, men det handlar mest om att det inte hjälper exploatering av vissa områden och utveckling av vissa städer, arkitekturens kvalitet möter helt andra hinder.

— Yves Chantereau

Mer pengar genom samfinansiering

Publicerat 14 Jun 2013 13:30

0

Taggat ,

avatar

Alla pengar, i statsbudgeten, kan inte gå till infrastrukturen. Redan nu satsas en hel del pengar här, samtidigt som man utökat med ytterligare närmare 100 miljarder. Regeringen har hittills varit främmande för t ex OPS-lösningar, med samfinansiering. Samtidigt skulle pensionsfonder och andra investerare kunna få en bra avkastning, genom nyttjandeavgifter, om de fick satsa i långsiktiga infrastrukturprojekt.

Det handlar både om statsbudgetens fördelning och om hela Sveriges tillväxtförmåga. Nu har man satsat en hel del på järnvägen längs kusten, men hur är det ställt med t ex inlandsbanan? I det heta Stockholms-området talar man om infrastrukturkollaps, samtidigt som norra länken blir allt mer en verklighet – och några av oss hoppas fortfarande på Förbifart Stockholm och utbyggnad mot Nacka, en östlig förbindelse.

I maj bjöd STD-företagen in region Skåne för att diskutera nya sätt att investera i infrastruktur. Det har väckt intresse på andra håll i landet och under hösten satsar Luleå på att ha ett liknande forum. Den kommande Investeringssignalen visar att medlemsföretagen fortsatt har mycket att göra inom infrastruktur, medan både Norrbotten och Skåne upplever väsentligt mindre.

STD-företagen skulle vilja se mer av finansieringsformer som bygger på samverkan. Vi hoppas politikerna på nationell nivå tänker om – och öppnar för möjligheter som kan visa vägen mot framtiden.

— Lena Wästfelt

Tio år i STD-företagens styrelse

Publicerat 12 Jun 2013 08:25

0

Taggat , , ,

avatar

Det är nu tio år sedan jag valdes in i STD-företagens styrelse. Då var jag nybliven vd för WSP Sverige och visste nog inte riktigt vad jag gav mig in på. STD-företagen som organisation hade då inte många år på nacken. Föreningen sökte sin identitet som samlande branschorganisation för både industrikonsulter, byggkonsulter och arkitekter men också för både stora och små bolag. Det var ingen lätt uppgift och mycket har hänt sedan dess.

Styrelsen, vd och kansli har genom åren brottats med frågan: Hur vi ska hitta en röd tråd i våra aktiviteter, som stärker vår position som konsulter i våra respektive branscher och samtidigt är konkurrensneutrala aktiviteter bland våra medlemmar? Under den första perioden hanterade vi frågor som medlemsavgifter och utbildning. Och inte minst vilken typ av service som STD-företagen ska ge sina medlemsföretag. Det är en fråga som kanske inte tycks så stor men sedd ur ett konkurrensperspektiv blir den genast mer komplicerad.

Under de senaste åren tycker jag att STD-företagen har hittat rätt väg. De övergripande frågorna är och måste vara att jobba med profilering av konsultbranschen; dess företag, resursförsörjning och villkor. Kansliet gör ett mycket bra arbete med opinionsbildning, kontraktsvillkor och mycket annat.

Under de här åren har flera branschprofiler passerat revy i styrelsen. Det har varit lärorikt att lära känna dem, att umgås och utbyta erfarenheter med kollegor i branschen. Tillsammans med dessa personer har jag i olika sammanhang fått möjlighet att engagera mig i många nyckelfrågor såsom hållbarhet, produktivitetsförbättringar, samarbete och respekt mellan branschens parter. Samt inte minst hur vi som konsulter ska bidra med vår kompetens för projektens bästa och samtidigt få betalt för denna kompetens.

Det finns särskilt två områden där jag känner att branschen gjort framsteg under den här tiden:

  • Graden av samverkan har ökat. Fortfarande finns det en brist på respekt för varandras kompetenser men jag tycker att vi gör framsteg. BIM har kommit för att stanna. Det handlar i första hand om ett förändrat arbetssätt där kunskap och information tas till vara i hela kedjan, från tidiga skeden till förvaltning. Jag är övertygad om att det leder till bättre beslutsunderlag, högre kvalitet och ökad produktivitet.
  • Genom sammanslagningen av BIC och BQR till IQ Samhällsbyggnad har vi tagit ett första steg mot en mer samlad teknikutveckling. Bygg- och anläggningsbranschen måste visa upp ett enat ansikte mot politiker, stat och finansiärer om vi skall få tillräcklig kraft bakom våra frågor.

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till Lena och kansliet för ett bra jobb. Det är med lite sorg i hjärtat som jag nu lämnar styrelsen efter tio år. Men nu är det dags att lämna över till nya krafter. Jag önskar den nya styrelsen och kansliet all framgång.

- Rikard Appelgren

Rikard Appelgren

Rikard Appelgren är vd för WSP Sverige och har suttit i STD-företagens styrelse i tio år. Foto: WSP Sverige

 

— Gästbloggare

Hur renovera energieffektivt?

Publicerat 5 Jun 2013 15:08

0

Taggat , , , ,

avatar

I tisdags hölls en hearing med Boverket och Energimyndigheten kring energieffektiv renovering av byggnader. Tillsammans ska de på uppdrag av regeringen skapa en nationell strategi för energieffektivisering av vårt byggnadsbestånd. Detta till följd av Energieffektiviseringsdirektivet 2012/27/EU. Det är en diger och mångfacetterad uppgift. Vi var många där för att bidra.

Renoveringsstrategi_hearing_small

När jag tittade ut över lokalen satt där ett hundratal både välinitierade och välkända ansikten från olika företag och branscher, men även representanter för olika intressen. Vår uppgift var att göra vissa övergripande bedömningar om energibesparingspotentialer, visioner och mål. Men vi fick även möjligheten att rangordna de största hindren för energieffektivisering och vad man kan göra åt dem. Vad kan till exempel uppnås med styrmedel och byggregler?

I Boverkets och Energimyndighetens uppdrag ingår bl.a. att skapa en översikt av det nationella beståndet, identifiera kostnadseffektiva renoveringsmetoder och föreslå styrmedel och åtgärder som stimulerar att effektiviseringsarbete kommer till stånd. Allt ska bedömas och belysas utifrån både ett fastighetsekonomiskt och samhällsekonomiskt perspektiv.

Men frustrationen var ganska stor bland dem som jobbat aktivt med energieffektivisering i många år. Speciellt när kilowattimmar per kvadratmeter skulle bedömas utan att definitioner eller gränsdragningar hade presenterats. Dagens genomsnittliga energianvändning ligger på 200 kWh/m2 och år i det befintliga fastighetsbeståndet. Med rätt styrmedel kan det rimligtvis effektiviseras till nivåer kring 120kWh/m2 och år. Nybyggnation får sedan stå för de stora kliven framåt med mål som 0 – 40 kWh/m2 och år.

Denna hearing var bara en liten del av det arbete som bedrivs i projektet, det finns även fokusgrupper och medarbetare på myndigheterna som jobbar hårt med att få fram underlagen mer i detalj. Men om du har synpunkter, förslag eller tankar kring hur Sverige ska kunna bli bättre på energieffektivisering av befintligt fastighetsbestånd, så är nu tillfället att tycka till.

Läs mer om strategin här.

Vill du twittra i frågan, så gör det på #renoveringsstrategi. Taggen läses av projektet.

— Anders Persson

Energiäpplen och energipäron

Publicerat 24 Maj 2013 10:09

2

Taggat , , , ,

avatar

Tidningen Byggindustrin berättar i sitt senaste nummer att ”Ingen av miljöstadsdelarna klarar energikraven“. Det är ingen tvekan om den saken! En delförklaring är olika beräkningsnormer vid olika tidpunkter men energianvändningen är inte på den nivå man skulle önska i vissa delar av t.ex. Hammarby Sjöstad. Det finns dock ett visst mått av sensationsjournalistik i artikeln som närmar sig Uppdrag Gransknings sätt att skapa nyheter genom konflikter snarare än genom analys.

Ingen ifrågasätter att resultatet inte är i paritet med förväntningarna. Men det är också lätt att glömma att startskottet för Hammarby Sjöstad gick för länge sedan nu. Vi behöver se stadsdelen för vad den är, ett experiment i fullskala, där tonvikten legat på infrastruktur och system snarare än enskilda byggnader. Det hade inte skadat om samtliga byggherrar frivilligt hade varit med på idén, i stället för att streta emot. Då hade säkert energianvändningen blivit lägre i varje byggnad.

Artikeln leder till två olika reflektioner.

Det hade varit intressant att läsa om de sista etapperna i Hammarby, det som byggs nu. Har de en lägre energianvändning? Fram till ungefär 2005 pratades om miljöprofilering framför allt i termer av merkostnader. Efter 2005 växlade diskussionen istället över till att handla om minskat värde, som styr byggherrar. Syns det i siffrorna? I sådana fall har kanske miljöstadsdelen spelat en stor roll i att sätta frågan på agendan. Det är viktigare än enskild energiprestanda.

Jag har guidat många turister genom Hammarby Sjöstad. Jag har ofta noterat skillnader i attityd till energifrågan. Medan svenskarnas förhållande till frågan kan sammanfattas med ”mindre energi är alltid bättre än mer energi”, uppfattar jag ofta en större komplexitet i utländska frågeställningar. Vilken sorts energi som förbrukas och hur den skapats upplevs som en viktigare fråga på många håll. Frågan är helt enkelt komplex.

Vad kan man lära sig av detta? Jo, att det finns få absoluta sanningar och trots att viss energiprestanda borde varit bättre bör man också se till vilken avgörande roll dessa ambitiösa miljöstadsdelar har spelat för energidiskussionen i stort.

Man befarar nu att Sverige kommer att missa energimålen som är satta. Det kräver större engagemang och kanske en större lyhördhet från många aktörer. Från beställarna som måste ta frågan på allvar till konsulterna som äger kunskap som vi måste lära oss att göra tillgänglig och pedagogisk.

— Yves Chantereau

Slut med långa betaltider

Publicerat 20 Maj 2013 16:36

0

Taggat , ,

avatar

STD-företagen har idag lämnat remissvar angående tvingande regler när det gäller betalningstid av fakturor. Långa betalningstider och sena betalningar är sedan många år ett stort och ökande problem för näringslivet. Detta är något som åtskilliga rapporter lyft fram och något som näringslivet är helt överens om.

För att motverka detta antog Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 16 februari 2011 direktivet (2011/7/EU) om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner. Det syftar till att bekämpa sena betalningar vid handelstransaktioner och främja särskilt de små och medelstora företagens konkurrenskraft. Sveriges regering har sedan arbetat fram ett förslag på en lagändring som trädde i kraft den 16 mars 2013 (SFS 2013:55–58). Tyvärr hade regeringen inte fullt ut förstått hur viktig denna fråga var för näringslivet och inte heller det stora missnöje som fanns kring förslagets uddlöshet. Detta resulterade i att riksdagen beslutade att en skärpning av lagen skulle läggas fram. Och det är den som nu ligger på bordet och har varit ute på remiss.

Tittar man i backspegeln så kan man konstatera att de tidigare utredningarna som föregått förslaget inte berört positiva eller negativa effekter av en tvingande lagstiftning. Troligen för att berörda inte såg det som sitt uppdrag. Men självklart hade en konsekvensanalys varit på sin plats.

Man kan dock konstatera att näringslivet med några få undantag är positivt till att komma till rätta med problemet med långa betalningstider men att det skiljer sig något åt i synen på hur man ska lyckas med det. Vi har i Sverige idag i princip avtalsfrihet. En tvingande lagstiftning om max 30 dagar mellan näringsidkare ger en viss begränsning i detta. Och just avtalsfriheten värnas av förståeliga skäl från flera håll bland dem som försvarar juridikens principer. Andra menar att ingreppet är ringa och att de positiva effekterna överväger.

Justitiedepartementet har fått tydliga instruktioner från riksdagen att lägga fram ett lagförslag som uppfyller riksdagens beslut och skapar förutsättningar för kortare betalningstider mellan näringsidkare. Detta riksdagsbeslut innebär i sig en viss inskränkning i avtalsfriheten, men förslaget är enkelt, tydligt och kan inte misstolkas. Att utnyttja sin dominerande ställning för att tvinga fram extremt långa betalningstider för egen vinning är INTE ok! Här gör regeringen och riksdagen en tydlig markering.

Låt oss nu gå vidare och fokusera på hur vi i näringslivet bättre kan samverka för att skapa förutsättningar för att skapa innovation, utveckling, arbetstillfällen och konkurrenskraft!

Läs hela remissvaret här.

Läs våra tidigare inlägg om betaltider här.

— Anders Persson

Byggpolitik eller Arkitekturpolitik?

Publicerat 17 Maj 2013 13:31

0

Taggat , , , ,

avatar

Catherina Fored skrev nyligen ett debattinlägg med rubriken ”Regeringens byggpolitik gör Sverige fulare”. Hon saknar ordet arkitektur i alla de utredningar som ska få fart på nybyggnationen. Debattinlägget besvarades av ansvariga ministrar Stefan Attefall och Lena Adelsohn Liljeroth under rubriken ”Arkitekturpolitiken ska utvärderas”. Självklart har de olika åsikter i frågan. Kanske beror det på att de pratar om olika saker. Catherina pratar om byggpolitik och ministrarna om arkitekturpolitik.

Kan man öka kvantiteten och samtidigt förbättra kvaliteten? Det tar väl emot att säga det men det är ju så hela vårt samhälle har utvecklats under väldigt lång tid: bättre produkter med högre kvalitet till lägre kostnad. Det gäller för mycket men inte för allting såklart. Vissa områden har trots ökade kontroller inte utvecklats i samma riktning. Ibland har högre kvantitet blivit lika med sämre kvalitet (om man inte bedömer hästkött som bättre än annat kött till exempel). Lite så har det blivit för byggandet. Trots en ganska kraftig ökning av regleringar och förordningar har inte kvaliteten blivit högre.

Och det blir svårt att inte sympatisera med båda debattinlägg. Det finns en befogad oro att en ökad kvantitet ska gå ut över kvaliteten. Samtidigt som ministrarna med rätta påpekar att det är ökad frihetsgrad och inte regleringar som möjliggör en förbättring av kvaliteten.

Idag är det mycket vanligt att tjänstemän och politiker tycker att utländska arkitekter är ”bättre”. Det har jag bloggat om tidigare. De utländska arkitekternas kompetens har kunnat utvecklas i ett mer ”liberalt” kreativt klimat, som är mer experimentorienterat. Ibland med ett resultat som gör att man kan ifrågasätta den ”påstådda” kompetensen. Det är ju själva poängen med experiment: man måste våga misslyckas också.

I sammanhanget och mitt i debatten vill jag ändå tro mer på att ”vägen till en högre arkitektonisk kvalitet går inte via ökade regleringar, fler lagar och förordningar”, som ministrarna skriver.

Låt arkitekterna jobba i fred helt enkelt.

 

— Yves Chantereau

En tävling utan pris?

Publicerat 13 Maj 2013 13:12

0

Taggat , , ,

avatar

Göteborgs Stad bjuder in till prekvalificering för Projekttävling – design av en ny bro över Göta Älv.  Fram till onsdagen 16 maj kan ett komplett team med arkitekter, konstruktörer och ljusdesigners lämna in referenser och referensprojekt för att kvalificera sig till tävlingen. Det låter väl som en bra idé? Och kanske helt rimligt. Problemet är bara att det inte finns något pris.

Det vinnande teamet ska agera rådgivare åt beställare vid genomförandet, eftersom konsulter redan är upphandlade för projektering i ett senare skede. Det enda man tävlar om är ett diffust uppdrag efteråt, medan resultatet av tävlingen ska kunna användas av andra som redan är kontrakterade. Det är en mycket märklig situation.

Ersättningen för inlämnat förslag är relativt låg med tanke på uppdragets komplexitet och antalet nödvändiga deltagare i varje lag, som ska dela på ersättningen. De tävlande kommer helt enkelt att behöva satsa en hel del av egna resurser för att lämna ett förslag. Men trots att det presenteras som en projekttävling så kommer de inte att genomföra uppdraget i ett senare skede. För beställaren har redan handlat upp andra konsulter – på vilket underlag kan man fråga sig – en bro som är inte ritad ännu?

Principen med en projekttävling är ju ändå att de tävlande räknar med att kunna vinna genomförandeuppdraget. De kan värdesätta vinsten eller bedöma risken med en förlust därefter. Men när man inte vet vad de tävlande tävlar om är det inte okej att anordna en projekttävling. Utifrån ser det ut som att man helt enkelt vill köpa en bra idé till underpris. Det är under all kritik. Snälla arkitekter, snälla konsulter, ställ inte upp på detta.

— Yves Chantereau

Upphandling av konst?

Publicerat 3 Maj 2013 16:00

0

Taggat , , ,

avatar

Den senaste tiden har det förekommit en del artiklar i pressen om Upplands Väsby kommuns oannonserade upphandling av arkitekttjänster från Zaha Hadids Londonbaserade arkitektkontor. Upphandlingen görs för att bygga om en station. Kommunen har använt sig av ett undantag som medger upphandling utan annonsering om det som upphandlas av konstnärliga skäl kan fullgöras av endast en leverantör.

Kan arkitekttjänster vara konst i LOU:s mening? Sannolikt inte. Undantaget i LOU tar sikte på konst i traditionell bemärkelse och det skulle vara mycket märkligt om arkitekttjänster skulle räknas dit, oavsett hur mycket de tillför till den dagliga miljön som vi vistas i. Det räcker inte heller att en tjänst som sådan faller in under undantaget för att den bedöms vara konstnärlig. Det krävs därutöver att det finns en specifik kravbild som endast en leverantör kan leverera utifrån.

Finns det någon specifik kravbild i detta fall? Jag tror inte det. Då utgår jag ifrån att kravbilden inte är den skiss som Zaha Hadid ursprungligen ombads ta fram, eller? Om vi nu antar att det finns en specifik kravbild. Varför är det då endast Zaha Hadid som kan leverera enligt denna? Det är kommunen som har bevisbördan för detta och kommunen har ju inte konkurrensutsatt upphandlingen så att den vet vilka alternativen är. Tyvärr pekar mycket på att det här är en otillåten direktupphandling och att den som sådan kan bli en dyr historia för Upplands Väsby kommun och dess skattebetalare.

— Pernilla Samuelsson